21 april 2017

Racehoj från Lapierre, Vasalöparen och mjölksyrakörning med födelsedagsmekaniker

Vasalöparen nr 2 2017

...en nätt liten rubrik det där ju =) Men hur skulle jag annars summera två dagar fullmatade av cykel, cykel, cykel och  vattkoppsvabb?

Idag är det Ulfs födelsedag. Vi firade med mjölksyraintervaller på min fartintervallbana i Vallåsen. Härligt med sällskap! Ulf gjorde bra tider och jag slog till med ett QOM som jag spetsat på ett tag. Fyra gånger om faktiskt! Gott!

Jag behövde det. Har känt mig seg och ganska trött i kroppen den här veckan. Ingen kraft. Ingen power. Och samtidigt börjar tankarna snudda på tävlingarna som är runt hörnet och jag blir nervös. Mer om årets tävlingsplan en annan dag.

Vasalöparen

Idag landade Vasalöparen i postlådan. I den kan du läsa ett reportage om min cykelsatsning och vilken roll Cykelvasan har och har haft i vårt cykelliv. Ett fint reportage tycker jag.  Läs Vasalöparen nr 2 2017 här >>

Tävlingshojjen från Lapierre - smäcker, snygg och helt säkert snabbare än mig

I onsdags hämtade Ulf en stor, härlig papplåda på Vartex. Lapierre med feta bokstäver på sidorna. En liten, smäcker naken cykelram inuti. Dämpare och framgaffel från RockShox, styva fälgar från American Classic, guldglänsande XX1 eagle komponenter från SRAM, styre från Truvativ och en sadel på 94 gram från XLC... med mera. Jag såg att min mekaniker blev lite lätt hög. En lång garagekväll senare var hon nästan färdig: årets tävlingscykel från Team Lapierre Sweden. Vi saknar ett par saker innan hon är körduglig. Jag ser otroligt mycket fram emot den första rundan med min nya kompis. Helt säkert kör hon ifrån mig...

Årets racehoj från Lapierre




17 april 2017

Plötsligt är världen behaglig och glasklar

Mina nya Rudy Project - slipade för just mina ögon

Jag tänkte summera veckan som gått - första veckan hemma efter spanienresan - men fick först logga in i träningsplanen i Peppster och i jobbkalendern för att komma ihåg hur dagarna sett ut. Tempot är rasande högt nu. Typiskt våren.

Vabba, sega ben och härligt att vara tillbaka i skogen

Veckan har präglats av Hjalmars vattkoppor. Ulf vabbade måndag-onsdag och jag torsdag. Och eftersom det vankades scharlakansfeber på Nyckelpigan fick Signe också vara hemma. Hade planerat cykelpendling tisdag och onsdag, men på onsdagsmorgonen regnade och blåste det så jävligt, så jag tog bilen. När jag kom hem var jag riktigt trött, så jag ställde in träningen den dagen. Det händer inte ofta, men det kändes rätt och på torsdagen kunde jag köra två bra pass med ny energi. Gjorde mina fartintervaller på Vallåsen för första gången i år och det var kul, men segt. Inte mycket fart i benen ännu, men fick lite tröst när jag kollade Strava efteråt och kunde konstatera att det iallafall var ännu segare vid samma tid förra året.

Det är härligt att vara tillbaka i skogen igen! Har kört några fina stigpass under påskhelgen och det är kul, men oj oj man längtar efter värmen! På påskafton var det det ett par plusgrader och snöblandat regn... vi lyckades dock avsluta vårt distanspass i Knäred innan det blev ett rejält snöfall. Regnet gjorde det halt på stigarna och distanspasset blev också ett bra teknikpass. Gillas!

Plötsligt är världen behaglig och glasklar 

I början av veckan hämtade jag mina nya, slipade Rudy Project på Synsam Sports i Halmstad. Jag har använt dem på samtliga pass den här veckan, i varierande väderförhållanden och i olika typer av terräng. Det är en dröm att ha dem på sig. Världen runt mig är plötsligt glasklar! Det är större skillnad än jag trodde att det skulle vara och otroligt härligt. Jag älskar den gula toningen som skapar ett behagligt ljus, men som också gör alla konturer tydligare. Som min optiker sa, så får ögonen jobba en hel del när jag tar dem på mig och det är en fördel att ha dem på sig en stund innan man ger sig ut. Jag ska fortsätta att testa dem i olika förhållanden, men det första intrycket är väldigt positivt och jag vill helst ha dem på mig hela tiden.

Nya vattkoppor och fortsatt pussel

Den här veckan blir det fortsatt vabbande och pusslande. Signes vattkoppor har precis blommat ut. Det går än så länge jättebra, hoppas det fortsätter så. Inte utan att man längtar efter några helt vanliga veckor nu. Ibland är det ju bara så gott med vardagsrutiner.

6 april 2017

Tröttlycklig, spanska trösklar och vattkoppor hemma


Min kille har fått vattkoppor. Många prickar på hans perfekta lilla kropp. Och nu har det börjat klia. Jag vill hem. Det är fantastiskt här, men jag vill hem till min kille och ta hand om honom. Jag vet att mormor och morfar gör det lika bra, eller bättre, men ändå.

Torsdag - bästa racerrundan - 127 km, 3300 höjdmeter och galet fint

Ja, det var hemlängtan till frukost här. Tur då att dagen blev så makalöst bra. Känner mig sådär tröttlycklig som man gör efter särskilt bra träningspass eller vissa tävlingar. Dagens runda gick till den blå byn -Smurftown- söder om Ronda. Via makalöst vackra bergsvägar klättrade vi upp och ner, upp och ner. Det blåste kallt längst upp på de trädlösa topparna, men i byarna värmde solen gott. I smurfarnas smått overkliga blå by tog vi en kopp kaffe och David och Matty köpte varsin macka. Sen tuggade vi norrut igen. Upp och ner, upp och ner. Kände mig seg i början, men starkare ju längre vi cyklade. Rullade in på torget i Montecorto efter 5 och en halv timme. Personligt pers för mig vad gällde både längd och höjdmeter - 127 km och 3300 höjdmeter. Trött. Efter maten blev det en Magnum Mandel - som alltid efter särskilda cykelturer. 




Onsdag - spanska intervaller uppför The Beast

Igår var det vilodag enligt arrangörens upplägg, så då passade det bra för mig att köra mina tröskelintervaller. De skulle egentligen avsluta ett långt, hårt pass, men mina ben var väldigt slitna efter The Beast i tisdags så jag prioriterade att genomföra intervallerna hårt, men cyklade övrig tid i zon 2. Eftersom Ulf missade beastkörningen, så drog vi just dit och jag körde fyra 12 minutare uppför besten. Två minuter vila. Spanska intervaller kallar jag det - när backen är så lång så du inte behöver rulla ner nån gång. Det är nåt annat än Hallandsåsen det. På kvällen körde vi till Grazalema och åt tapas. Spansk ost och salami - gott. Men min mat är bättre.