Cykelkärlek



Maraton-SM 2019

Mountainbike är den perfekta kombinationen av optimal träning och naturupplevelse. Ett hårt träningspass kan bli en fantastisk upplevelse. Cyklingen ger mig möjlighet att uppleva nya vackra miljöer och jag utmanas ständigt fysiskt och mentalt - vilket jag älskar!

Det är en social motionsform där vänner och familjer ofta kan cykla tillsammans eller i varje fall ha det som gemensamt intresse. För oss är det ett sätt att leva och barnen är en självklar del av vårt cykelliv.

2019 - Comeback

Mitt stora mål inför säsongen 2019 var att komma tillbaka på tävlingsbanan. Det första långloppet - Billingeracet - gick över förväntan och min lycka var så stor. Efter all oändlig rehabträning var jag tillbaka. Självklart var min prestationsförmåga fortfarande märkt av skadorna, inte minst då jag inte kunnat göra all den träning som krävs för att prestera riktigt bra, så mina tävlingsresultat i maj och juni varierade. I juli gjorde jag två bra starter i Fjällturen och långlopps-SM men fick bryta båda de tävlingarna pga otur och strul (krasch och punka). Min mentala revansch kom på Cykelvasan då jag klarade att gå med tätgruppen ända in i mål. Förlorade spurtstriden och slutade femma, men är ändå otroligt nöjd med den tävlingen. Avslutningen på säsongen blev också bra och jag kunde avrunda comebackåret med en otrolig hunger att utvecklas ytterligare och ta ännu ett steg i min egen resa mot en riktigt bra långloppscyklist.

2018 - Hälseneruptur och meniskoperation - kvitto på min cykelkärlek

Inför säsongen 2018 kände jag mig starkare än någonsin. En bra vintersäsong, där cykelträning kombinerades med ganska mycket tid på gymmet, gjorde gott. I april 2018 slet jag av min hälsena under ett träningspass. Hälseneruptur klassas som en av de allra allvarligaste idrottsskadorna och vägen tillbaka är lång och kräver mycket arbete.

I november, när jag var tillbaka i träning, tvingades jag till en subakut meniskoperation. Säsongen 2018 kom därför bara att handla om läkning, rehabilitering och att ta mig tillbaka till träning. Det blev ett år fyllt av smärta, tårar och tristess. Men också en möjlighet att få tid till annat än att cykla. Mitt behov av att få fortsätta med det jag älskar - att träna och tävla på så hög nivå som möjligt - blev tydligare än nånsin. Varje dag låg mitt fokus på att ta mig tillbaka.

Strax efter operationen av min hälsena

2017 - Etapplopp, tvåa i långloppscupen och några fina pallplatser

2017 blev ett speciellt år på många sätt och jag har så många fina minnen som inspirerar att fortsätta satsa på att bli en bättre cyklist. Det var också mitt första år i Team Lapierre Sweden, vilket har fungerat suveränt bra. I resultatlistan för 2017 står det två etapplopp utomlands, 11 långlopp och fyra X-cup. Just etapploppen, Knysna Bull i Sydafrika och Epic Israel, är riktigt häftiga upplevelser. Här hemma var det långlopp som Billingeracet, Lida Loop, Bockstensturen och Västgötaloppet som gick bäst för mig, medan lopp som Cykelvasan och långlopps-SM gick lite sämre. Min första start i Birkebeinerittet gav en sjätteplats och en riktigt häftig upplevelse.
Resultat 2017 >>

Birkebeinerrittet 2017

2016 - Andra året i Dam elit och silver på Svenska Mästerskapet i långlopp

Jag tar med mig så otroligt mycket positivt från säsongen 2016. Så många fina naturupplevelser, bra tävlingar, härliga möten men framförallt otroligt mycket cykelkärlek. Min längtan efter att cykla och att göra det fort, långt och bra har växt sig starkare än nånsin. Självklart blev det en stor portion pepp när jag cyklade hem silver på SM och fjärdeplatsen på Cykelvasan, men det är också den känsla som jag känt på cykeln i år som gör det roligare att cykla än nånsin innan.

Resultat 2016 >>

4:a på Cykelvasan

2015 - Första året i Dam elit

2015 var säsongen då jag tog steget upp i elitklass. Jag tävlade för CKX/Team Rudy Project-Suunto, vilket var jätteroligt och inspirerande. Våren präglades av förkylningar och de första tävlingarna i elitklass var riktigt tuffa och jag slet hårt för mittenplaceringar. Men i mitten av juli lossnade det och jag fick för första gången gå upp på pallen (2:a i Finnmarksturen). Sen flöt resten av säsongen på bra och jag fick med mig fina resultat och upplevelser från de tävlingar som var allra viktigast för mig; Fjällturen (1:a), Cykelvasan (6:a) och Långlopps-SM (4:a). I Långloppscupen blev jag totalfyra, vilket jag är nöjd med tanke på min risiga start på tävlingsåret.
Resultat 2015 >>



2:a i Finnmarksturen och efterlängtad känsla av flow 2015

2013/2014 - Signe, hälsoresa och comeback

2013 cyklade jag nästan ingenting, eftersom vi fick vårt andra barn, Signe. Graviditeten var tuff på grund av kraftiga foglossningar. För mig, som var van vid att träna nästan dagligen, var det väldigt jobbigt. Inte minst mentalt. Men det var också en oerhört motiverande upplevelse. En vecka efter förlossningen satt jag på cykeln igen, fast besluten att bygga upp en starkare och friskare kropp än jag nånsin haft!

Vintern och våren 2013/2014 påbörjade Ulf och jag en hälsoresa där träning, kost och livsbalans var i fokus. Jag la all min kraft på träna upp mig igen. Jag var extremt motiverad och tyckte att det var otroligt roligt att träna. Hur gick det då att komma tillbaka i cykelform? Bättre än jag kunnat drömma om. Vid ett test av VO2max på Aktivitus ett drygt år efter Signes födelse, hade jag en syreupptagningsförmåga i nivå med svensk damelit inom konditionsidrott. Även på tävlingsbanan gick det bättre än förväntat och 2014 blev ett grymt kul cykelår med Långlopps-SM (1:a D30) och Cykelvasan (8:a) som absoluta höjdpunkter.

Resultat 2014 >>

8:a i Cykelvasan 2014

2011/2012 - Cykling blir min grej

2008 testade jag för första gången att cykla mountainbike och jag gillade det. Men det tog några år innan det blev "min grej". 2011 började jag tävla litegrann och tyckte det var brutalt kul. En Monark testcykel införskaffades och jag började bedriva strukturerad cykelträning året om. 2012 vann jag långlopps-SM i D30 och blev 9:a på Cykelvasan. Jag blev inspirerad och träningen blev alltmer seriös.

SM-guld i långlopp 2012