11 januari 2018

Positiv viktökning och bitchmorsans dagishämtning

Många siffror blir det när vikter ska noteras - gilla träningssiffror

Förbannat mammamonster

Idag var jag en riktig bitchmorsa när jag hämtade på dagis.

Möttes i entrén av tre barn, varav ett är min dotter. Ett annat barn släpar min dotters snutte på det snuskiga entrégolvet (du vet väl att golv är värsta smittohärden?) och ett tredje barn hostar kraftigt och ihållande och ur den vänstra näsborren rinner tjockt, gult snor.

Jag vill bränna den besudlade snutten, men Signe envisas med att kela med den. Samtidigt hostar det vrålförkylda barnet. Jag rycker åt mig smutsiga kläder och trycker ner en mössa över Signes lockar. Flyr från hostan och alla förbannade dagisbaciller och känner hur ilska och frustration gör mig till ett mammamonster.

Vi kämpar varje dag för att hålla oss friska. Vi håller våra barn hemma när de är sjuka. Vi vill bara  vara friska och ha vår vardag. Varför kan inte folk respektera varandra och hålla sina ungar hemma när de är sjuka? Eller för den delen, själva stanna hemma från jobbet, affären, tåget... när de är sjuka. Jag blir så frustrerad!

Viktökning, coachens present och sex blir fem

Det var slutet på dagen det. Tur att början var desto bättre. Klockan ringde 5.30. För tidigt för den som inte lyckats somna förrän efter midnatt. Men efter banan på knäckebröd och ett glas mjölk piggnade jag till. Inledde mitt gympass klockan 6.00 - i gott sällskap av Take Cares überhurtiga Morrongäng (de kör stenhårt långt innan merparten av övriga Laholm öppnat ögonen).

Lyckades till min mycket, mycket stora glädje öka vikter på samtliga av dagens övningar. Sällan viktökning resulterar i sådan glädje. Äntligen fick jag till mina djupa benböj, vilken är den övning som jag tycker är mest utmanande. En gång var det en ung kille som gick djupt ner med riktigt tunga vikter. Jag var tvungen att säga till honom att jag var imponerad. För det var jag.

Efter avslutat styrkeprogram väntade 6 x 4 minuter på roddmaskinen. En present från coach Emma. Jag bestämde mig redan efter två kraftigt flåsande intervaller att bara köra fyra. Det är en metod jag ofta använder när jag känner mig svag. Jag låtsas att jag tillåter mig själv att bara köra fyra, eftersom det känns lättare, men efter den fjärde inser jag såklart att det inte är omöjligt att klara två till. Och då gör jag det. MEN, denna dag var det omöjligt. Jag var slut efter fem. Skyller på julförkylningen som inte helt vill ge med sig. Kroppen är ännu inte lika stark som den borde vara. Men det blir lite bättre för varje dag. Och imorrn väntar fyra fyror på cykel. Eller förresten, det räcker gott med två...

3 januari 2018

Nio dagar i soffan - är det kroppen eller knoppen som mjäkar mest?

Några minuter solljus på gårdagens rullatur

Jag har gjort två viktiga insikter den här förkylda, regniga julen:

  • I framtiden planerar vi inte för ett vintrigt jullov. Julen i söder är regn, blåst och mörker. Inte snö, klar himmel och vintersol. Glöm grillning, pulkaåkning och vintercykling. Fatta! Skulle det bli vinter (trots allt) - ta den på uppstuds!
  • Mammasamvetet som säger att jag är en dålig mamma när jag tränar och inte hinner göra massor av kul grejor med barnen kan ta sig i brasan. Utan cyklingen är jag en sämre mamma. Jag är liksom inte jag.

Och på den tioende dagen vågade hon sig ut

Nio dagar. Så lång blev min monsterförkylning. På den tioende dagen, som också var första dagen på 2018, vågade jag mig ut på en liten nätt tur i skogen. Och herregud som det såg ut där. Vatten överallt. Jag har då aldrig sett vår torra strandskog så vattensjuk. Nu måste väl grundvattennivåerna stiga så vi slipper bevattningsförbud i sommar.

Vattensjukt i strandskogen

Igår blev det en ny liten stigtur, denna gång två timmar lång och med något högre ansträngningsnivå. Grymt skönt att trampa på lite. Känslan i kroppen var helt okej. Skönt. Det är alltid nervöst att börja träna efter en riktigt rejäl förkylning. 

Mjäkhuvud

Men det var segt att komma igång efter så många dagar i soffan. Och det var inte kroppen som mjäkade mest - det var huvudet. Inspirationen var som bortblåst när jag skulle till gymmet imorse. Gjorde veckohandlingen först för att vakna. Men nä, det kändes bara sådär tungt. På gymmet fick jag verkligen mana på mig själv. Och det är inte jag! Jag älskar att åka till Take Care. Jag älskar att träna fokuserat. Men soffan satte visst sina spår och jag vet fasiken inte var de blir djupast - i kroppen eller i knoppen?

Nu är det bara att fortsätta jobba på. Jag vet att det snart blir som vanligt. Full fart och träningskärlek i massor. För med cyklingen blir jag mig själv. Så är det.

Prorace SAT 929 Ultimate

Och i garaget står det en ny väldigt snygg cykel. Lapierres nya softtail Prorace SAT 929 Ultimate. Ska bli vrålkul att testköra den så snart det blir läge. Och på träningscykeln sitter det en effektmätare. Julklapp från mekanikern. Love him! Spännande verktyg som förhoppningsvis ska höja min träningskvalitet ytterligare. 

Prorace SAT 929 Ultimate



23 december 2017

God Jul och Gott Nytt HjulsnurrarÅr!


Hej hjulsnurrläsare, har du en bra lillejulafton? Jag hoppas det. Och jag hoppas att din jul fortsätter så, med mycket hjultrampande, eller vad nu DU älskar att göra, god mat och mys.

Själv har jag åkt på världens förkylning. Precis som förra året. Och 2015. Och 2014. Så jag och julen har en del otalt. Och ska jag vara ärlig så är jag rejält besviken. Jag hade verkligen sett fram emot att göra massor av kul med barnen, träna hårt och äta gott. Men, men det finns det som är värre. Förkylningar går över.


Epic Israel 2017

Lilla jag och alla stora cykelupplevelser

Funderade lite på allt som hänt sedan förra årets julfirande. Men  herregud, så mycket häftigt som hänt under det här cykelåret! Jag är så otroligt tacksam för att lilla jag har fått vara med om så många stora cykelupplevelser!  För några år sen hojjade jag lite på skoj och nu kan jag se tillbaka på ett år med internationella tävlingar, etapplopp och grymma träningsresor. (Se min årssummering här >>)

Och det är dessutom så att jag numera också får jobba med det jag älskar!

Tack Tomten, det blir en rejäl skål gröt på trappan till dig ikväll.





Etapplopp och Cykelkids överst på önskelistan 2018

Vet du, ju mer jag cyklar, desto mer älskar jag det! Jag vill bara ha mer! Fler träningstimmar, fler tävlingar!

Allra överst på min önskelista står det fler etapplopp. Cape Epic i Sydafrika är, och kommer alltid att vara, den största drömmen. Men det finns fler lockande flerdagarstävlingar. Jag hade exempelvis gärna kört Epic Israel igen och kanske även Andalucia Bike Race. Transalp är lockande, men jag har också hört en del mindre bra om den tävlingen. Sen finns det också andra sydafrikanska etapplopp som är intressanta. Vi får väl se, men jag har börjat dra i några trådar och hoppas på att komma vidare med en väldigt spännande tanke.

På listan finns också önskan om en bra fortsättning på Cykelkids. Jag vill att Hjalmar, Signe och alla andra barn här i trakten ska få möjligheten att ha riktigt kul på sina hojjar. Precis som jag har.

Nähä, dags att stänga datorn. Snart väntar julfirande med mamma, pappa, L-P, Tina och alla barnen.

Önskar dig God Jul och Gott Nytt År!