Tågstopp på Lidingö MTB och nu får det va nog med gemensamma starter

Tidig fredag morgon och avfärd mot Lidingö

Fyra på Lidingö MTB. Jag vill vara nöjd och glad. En fjärdeplats idag är inte sämre än en andraplats ifjol. Och det finns mycket bra att ta med mig:

  • Jag var med Jennie och Åsa uppför startbacken
  • Jag var med i pallstriden - i ett fantastiskt bra startfält
  • Trots mycket strul längs banan lyckades jag hålla motivationen på en godkänd nivå - även om jag hade mina dippar 

Men jag kan inte vara riktigt nöjd och glad. Det var för mycket strul längs banan idag. Det var vurpor, felkörningar och det var framförallt ett TÅGSTOPP. Det är ganska bisarrt faktiskt. Men tätstriden i damernas tävlingsklass inkluderade alltså väntan på tåget på Lidingöbanan.

Banan korsar järnvägen efter cirka 16-17 km. Jag låg då trea. Ensam tjej i en klunga på cirka tio personer. Åsa låg strax framför mig. Jennie ytterligare en bit fram. Jag såg överhuvudtaget inte någon tjej bakom mig under den här delen av loppet. När min klunga närmar sig järnvägsövergången ropar banvakten "tågstopp" och stoppar oss. Vi ställer oss och väntar. Ännu en klunga kommer och skämtar lite "står ni här och väntar på oss". Vi väntar. Sen kommer tåget. Sen får vi börja cykla igen. Önskar att jag haft ett öga på uret. Det känns som minst 30 sekunder, men jag vet inte. Klungan, som nu är stor och bökig, drar iväg och det kommer att ta många kilometer med mycket strul innan det blir en hyfsat fungerande grupp. Vi har bland annat en riktigt otäck krasch som stoppar hela gruppen och en felkörning som tvingar oss ut bland buskar och snår.

Jag tittar mig om flera gånger under den här struliga perioden av loppet. Ser inga tjejer, men inser att det är alldeles för mycket stök för att det inte ska komma ifatt grupper med tjejer i. Och så blir det, plötsligt har jag Hanna och Felicia på mitt hjul och där ligger de tills det blir dags att göra upp. Har hjälp av ett par killar med dragjobbet, men med cirka 7 km kvar är killarna tröttkörda och jag tvingas upp i spets. Inser att det inte är till min fördel, men hoppas att det ska hålla. Vet att Åsa finns framför oss och är trött. Alla vill vara först upp i backen på Bosön. Felicia och Hanna har lite mer power kvar än mig och går förbi. Vi passerar Åsa. Hon är rökt. Jag försöker hänga på Hanna och Felicia, men jag får ge mig. Jennie krossar banrekordet, Felicia tar spurten mot Hanna.

En separat damstart, tajmad med Lidingöbanans tidplan, hade såklart minskat risken att damernas tätstrid påverkats av tågtrafiken. Jag utgår från att starttiden idag var tajmad efter herrelitens åktider. Överhuvudtaget kändes det idag helt fel att tävla tillsammans med herrarna och det dödar verkligen en del av glädjen med att tävla. Herrarna påverkade vår tävling på många sätt idag och det var självklart också så att vi "stör" deras tävlande. I slutet av tävlingen, när jag, Felicia och Hanna närmade oss uppgörelsen var det en herråkare som sa till övriga killar i vår grupp "killar, nu låter vi tjejerna göra upp utan att störa dem" - otroligt schysst!

Nu laddar jag om.

Kommentarer

  1. Bra kört! Trots tåg och rejs med herrarna osv. Hoppas verkligen att många som arrangerar lopp läser detta och fixar till starten för tjejernas bästa och för mer rättvisa lopp!

    SvaraRadera
  2. Tack Ingrid! Ja, vi får hoppas att de tar sig i kragen snart! Och vi tjejer får fortsätta tjata med förenade krafter=)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar