Alliansloppet MTB och utvecklingen av svenska långlopp

Det är något speciellt med nya tävlingar. Jag minns när Cykelvasan och Fjällturen var nyfödda. Arrangemang som sen utvecklats för varje år och som gett svensk mountainbike så mycket cykelinspiration. Det är häftigt att vara del av utvecklingen.

Alliansloppet MTB 

I söndags föddes ett nytt svenskt långlopp, Alliansloppet MTB i Trollhättan, som jag tror kommer att växa rejält kommande år. Vad sägs om 400 startande redan första året? Det är bra. När sedan cyklisterna går i mål och överöser arrangören med lovord över den roliga banan, då blir det riktigt bra.

I likhet med andra nya långlopp, som vuxit kraftigt på bara några år, har Alliansloppet MTB... 

• jobbat aktivt med marknadsföring i sociala medier. 
• lyckats locka riktigt duktiga cyklister, men också andra spännande personligheter, till start. 
• ett start- och målområde som ger känsla av stor tävling, men där atmosfären är avslappnad. Alla pratar med alla och det är allmänt härligt.
• nytänkande inslag, exempelvis segment på banan som kan vinnas av vem som helst inte bara den som går först över en linje. 

De här grabbarna susade förbi mig i leran... herrejisses så fort de tar sig fram

Hur följer långloppsjättarna med i utvecklingen?

Jag tror att de stora jättarna i långloppssverige behöver fundera på hur de följer med i utvecklingen. Det dyker upp nya långlopp som erbjuder fina banor, men som också är duktiga på att marknadsföra sig och skapa mervärde på olika sätt. Idag styr Långloppscupen många cyklisters sommarplanering, men ser det annorlunda ut om några år om inte de traditionella långloppen utvecklas? Ett konkret exempel är några stora långlopps totala ointresse för att göra egna damstarter i jämförelse med Alliansloppet MTB:s tydliga ambition att attrahera oss tjejer. Det blir intressant att se vad som händer framöver.

Hur gick det då att tävla två dagar i rad?

Det gick ungefär som jag förväntat mig. Jag hade hoppats på en superboost av Birkebeinerrittet, men nej, jag var ganska trött (både fysiskt och mentalt) på söndagen. Det kändes bra i fem kilometer, men sen stumnade jag och fick släppa Jennie, Åsa och Louise. Hade en djup svacka runt 25 km, men är nöjd med att jag lyckades kraftsamla och hålla ihop resten av den 60 km långa tävlingen hyfsat bra. Det var längesen jag körde lerig, teknisk stig så det var kanonbra att jag fick träna mig på det. Lyckades få till tekniken lite bättre på andra varvet än på första. Blev faktiskt getingstucken vid vänster öga efter 40 km och blev lite orolig, men fick ingen annan reaktion än smärta, så det var skönt. Det trevligaste med dagen var den tekniskt utmanande banan, den säregna naturen och Jonas Kruses goa rallyvärmländska "starkt jobbat" när jag varvade honom i leran.

Bockstensturen coming up

Den här veckan är det fortsatt tävlingsfokus. På lördag väntar Bockstensturen hoppas jag. Har inte anmält mig ännu då det är typiska förkylningstider i och med skolstarten. Risken att vara snuvig är rätt stor, så den här gången satsar jag på efteranmälan. Har inte kört Bockstensturen innan, men ser verkligen fram emot det. 100 km och 1200 (eller är det 1400?) höjdmeter blir en utmaning!