Epic Israel och gårdagens knämirakel

Mot Epic Israel med Åsa

I nästa vecka väntar cykelårets största utmaning: Epic Israel. Det är ett 3-dagars etapplopp i norra delen av Israel. Åsa Erlandsson blev inbjuden att köra och hon frågade i sin tur mig om jag ville bli hennes lagkompis. Inget att tveka på! Klart jag vill göra det - även om jag får ta ett rejält kliv ut ur komfortzonen.


Epic Israel bjuder på tre etapper:


14/9 - Stage #1
80,5 km - 1620 höjdmeter

15/9 - Stage #2
103 km - 1920 höjdmeter

16/9 - Stage #3
65 km - 1340 höjdmeter

Det kommer alltså att bli rejält med klättring i den israeliska värmen. Men, mer nervöst är nästan hur nedförskörningarna är. Framförallt kommer det att bli långa partier nedförs den andra dagen och är det tekniskt klurigt så kommer det att bli krävande. Det blir ju till att köra banorna helt "blint", vilket innebär att vi inte kommer att ha kört banorna innan. Jag har egentligen ingen alls koll på hur terrängen kommer att vara. Spännande!

Jag har heller ingen koll på vårt motstånd, men jag utgår från att det kommer att vara starka åkare på startlinjen. Känns bra att jag och Åsa körde så jämnt på Bockstensturen senast -  vi blir ett bra team!

Det ska bli riktigt, riktigt roligt att tävla internationellt.

Knämiraklet i Laholm 


Därför var jag helt knäckt under nästan hela dagen igår. Från klockan sju till klockan fyra var jag nämligen helt övertygad om att hela Israel-resan var körd. Det här hände...

6.00 - Jag kör underhållsstyrka på Take Care. Lugnt och försiktigt, det handlar bara om att underhålla musklerna.
7.00 - Under en övning knäpper det till i höger knä, det utan korsband. Det gör jätteont och jag får lägga mig ner. Roine och Stefan kommer rusande och lindar knät. Jag lägger mig med benet i högläge men känner snart hur jag börjar må illa. Försöker ta mig till toaletten, men det gör så ont. Inser att jag håller på att svimma och lägger mig på golvet igen. Roine och Stefan kommer åter till min hjälp. Roine undersöker knät, men det är oklart vad som är fel - det gör bara förbaskat ont.
7.30 - Måste hem, ungarna ska iväg och jobbet väntar. Får låna kryckor och tar mig omtöcknad hem.
8.00 - Försöker äta frukost, men känner återigen att jag håller på att svimma. Får lägga mig i sängen.

Och där ligger jag nästan hela dagen. Kan helt enkelt inte gå och har riktigt ont. Knaprar lite smärtstillande så att jag ändå kan göra lite nytta. Tänker att det är kört. Nåt måste vara trasigt. Kanske ett sidledband? Tjatar mig till ett läkarbesök på eftermiddagen.

15.30 - Min läkare Jonas skakar på huvet när jag haltat in på hans rum och säger att jag ska köra cykeltävling i Israel om en vecka "det kan du nog glömma" säger han. Strax därefter händer ett mirakel. Det är sällan man upplever såna, men igår gjorde jag det. När jag lägger mig på hans brist kan jag alltså inte stödja på höger ben och inte böja i knäleden. Han känner och trycker och har sig. Tycker det känns stabilt. Plötsligt knäpper det till i knät. Jonas studsar "vad var det?" säger han. Jag känner hur smärtan släpper. Sätter mig upp på bristen, ställer mig upp och lägger tyngden på höger ben. Ingen smärta. "Det var du som mirakelfixade mitt knä" svarar jag.

16.00 - Lämnar tillbaka kryckorna på Take Care och tackar för hjälpen. Roine misstänker att menisken varit i kläm. Också påtalar han att det kanske är dags att ta hand om det där knät snart... Jo, så är det nog, det får bli knävård i vinter. Men först... racing!

Idag är musklerna i höger ben trötta och ömma. Hela jag är ganska trött faktiskt. Ska snart trampa lite försiktigt för att gynna blodcirkulation och återhämtning. Som det kan bli.

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Maria9 september 2017 06:00
    Låter typiskt som en menisk i kläm- lurigt sånt där! Det svåra är att man inte vet vad man ska undvika för att det ska hända. Kan räcka med att kliva nerför en trapp. Och lika gärna kan du cykla genom hela Israel utan minsta bekymmer! Håller verkligen tummarna det inte händer igen och ska bli kul att läsa om er tur i Israel

    SvaraRadera
  3. Tack Maria! Det är inte första gången det händer, men första gången det blir så mycket smärta och så utdraget.Därför kopplade jag först inte att det var samma sak. Har hänt ett par gånger i skogen i sommar, då har jag satt mig ner och försiktigt rättat till knät. Sen har jag kunnat träna vidare. Den här gången blev det så mycket värre. Men det är ok nu, bara ömma muskler runt omkring.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar